Midnatt råder...
Sonen sover. TV:n är på, men ingen tittar... jag ser aldrig på TV. Hemma har vi inte ens en. Den "rök" för flera år sen och om jag bara pratar för mig själv så saknar jag den aldrig.
Imorron på eftermiddan sitter jag på planet hemåt igen. Mot norrland...
Känns bra att fara hem, svårt att lämna sonen. Det är så långt. Långt till Skåne.
Vi pratade om det... avståndet. Förr i tiden skulle en son som åkte iväg så långt bort för att jobba, förmodligen aldrig mera se sin familj. Det skulle tagit månader att förflytta sig mellan Norrland o Skåne...
Tror vi människor har ett inbyggt system som gör att vi vill vara tillsammans.
Vi är flockdjur. Och när flocken splittras mår vi dåligt i vårt inre. Någon del fattas en...
Och dagens värld, dagens samhälle, dagens teknik gör hela tiden att vi splittras. Undrar hur det hela kommer att sluta?
Det här är min egen lilla "flock" =) Min man med Frippe (minst men störst...) och Ärki den vackre (schäfern)
Kortet på barnen är några år så dom är inte så här små "valpar" längre. Men för mig är dom alltid mina barn oavsett om dom blir större än mig <3
