"Skrivarlyan" - Dikt - "Åldrande"
På skrivarträffarna som jag berättat om så skriver vi en hel massa olika saker. Vi provar även på att göra olika former av dikter. Jag vet att jag inte är någon poet men det är rätt kul att skapa något med ord. Det är lite som en tavla faktiskt. Precis som penseldragen jag gör på tavelduken är mina egna är även orden jag skriver med pennan oxå just mina egna. Råkar en tavla eller en text likna någon annans så är det bara en slump.
För känslan av det som kommer ut på den tomma duken eller det tomma papperet,
den kommer inifrån mitt huvud, mitt sinne.
Är mitt. Är jag.
Jag tänkte jag kunde dela med mig av det jag skriver. Mycket för att det kanske (eller säkert) finns fler därute som egentligen vill skriva, vill visa det dom skriver, men inte gör det. För man tror att man är för dålig helt enkelt.
Men vet ni...
... det skiter jag i =)
Läs om ni vill. Tyck att det är bra, tyck att det är helt urkasst. Det är upp till läsaren och betraktaren. Eller hur?
Jag tycker bara att det är kul och jag hoppas att fler tar efter så kan vi dela med oss av det vi gör. För jag har den övertygelsen att det finns fler som är som jag =)
Nu kör vi!
Här två dikter där vi skulle skriva om Åldrandet.
Vi skulle göra en dikt som inte var så lång och ja, så här blev mina två:
"Där i skålen på bänken
bland de andra doftande unga
låg jag och skrumpnade bort
ingen ville ha mig på sin tunga"
"Vacker med sin fårade kind
tänkte hon på tiden som flytt
när hon sprang över ängen som en hind
kanske kan hon få leva på nytt"
Lånad bild